Beroende

Jag har funderat mycket på det här med beroende.
*
Jag tror på teorin att anlagen för beroende är ärftliga.
Min farfar var alkoholist.
Blandade sprit och tabletter.
Ändå kan jag aldrig minnas att jag upplevde honom som berusad.
Han var "tramsig."
Sjöng och dansade
och läste dikter med 40 verser utantill!!
När jag var väldigt liten - ett halvår kanske - så matade han mig med sprit.
Med en tesked.
Han tyckte det var roligt när jag blev lite fnissig...
Om någon gjort så med mina barn hade jag blivit VANSINNIG!!!
Förhoppningsvis hände det inte så många gånger,
jag minns ju inte...
*
Jag anser att ätstörningar kan jämföras med ett missbruk.
Det är MIN personliga åsikt - jag kan ha fel.
Men när jag pratat med personer som har/haft ätstörningar,
visar det sig ofta att det finns andra missbruk i släkten.
Det är inte heller ovanligt att man går från ett missbruk till ett annat.
Att ångesten över t.ex. ätstörningen blir så stor att man tar till alkohol för att dämpa den.
Eller mediciner.
Eller båda delarna.
Eller går från svält till hetsätning.
Eller pendlar mellan ytterligheterna.
Eller alltihop och mycket mer!!
*
Det är kanske en av de värsta sakerna med ätstörningen.
Förutom att den tar all livsglädje ifrån en och hindrar en från allt som är roligt
så drar den ofta så mycket annat med sig.
Leder vidare till ännu fler problem.
Panikångest.
Tvångstankar.
Tvångshandlingar.
Depressioner.
Andra missbruk.
O.s.v. O.s.v.
*
Ytterligare en anledning att försöka bryta ätstörningen
INNAN
det har gått för långt.~~*~~