|
För att kunna berätta om ljuset
måste man först försöka beskriva mörkret.
Ett tänt ljus syns inte en solig sommardag
men en mörk natt kan det göra stor skillnad.
*
Det skrivs väldigt mycket om ätstörningar nuförtiden.
Och det är väl bra - att det uppmärksammas.
MEN:
Varför skrivs det så sällan - nästan aldrig - om hur man ska göra
när skadan liksom redan är skedd!?
HUR tar man sig ur en ätstörning?
VAD krävs för att man ska v-å-g-a börja äta "lagom" igen?
*
Det många inte vet är att det kan vara oerhört mycket svårare att bli frisk än att vara sjuk.
Missförstå inte nu!!
Det är ett H-E att leva med en ätstörning.
Men JAG personligen har upplevt vägen ut ur det som ännu värre...
Att misslyckas SÅ många gånger,
men trots det resa sig upp varje gång
och försöka igen...
och igen...
och igen...
*För att kunna leva
och överleva
måste man ha viljan att förändra,
och modet att förändra,
det som gör att man mår dåligt.
*
Jag har alltid försökt hitta
GLÄDJEN!
De små ljuspunkterna
i det annars så kompakta mörkret.
Alltid försökt tänka att det "kunde varit värre... "
En del har blivit arga och irriterade på mig för det,
men det har varit MITT sätt att klara av allt.
MITT sätt att överleva.
För innerst inne var jag hela tiden så liten och rädd,
så jag tvingades göra sådant som JAG var rädd för.
Även om ingen annan skulle tycka det var
det minsta modigt...
*
MOD och TÅLAMOD!
|
|
|
